I afton trans
Ikväll sänds det sista P3 homo någonsin. Cirkeln sluts lite när några av oss som var med och startade programmet för fem år sedan sammanstrålar i studion.
Det är intressant att se vad som hänt med de forna kollegorna under tiden som gått. Marcus Lindéen är nu hyllad regissör för pjäsen Ångrarna och syns i Arty i SVT, Robert Fux gör spännade varietén Salong giraff och så Roger Wilson basar över P1 programmet Vågen.
Mitt bidrag till kvällens program är då jag transade för en kväll. Insikten om hur man som druga anses vara lägst stående i gayvimmelshiarkin smärtade mer, än de skamgrepp jag fick från bröstavundsjuka tjejer och transkåta heterokillar.
Julshopping.
Har tillbringat helgen med föräldrar och svärföräldrar. Och lagt bud på ett hus. Häpp. Så går det när man missar mellandagsrean.
Mjölkreklam
Nu öppnar Arla för reklam på sina mjölkpaket. Tanken är att alla som har förpackningarna stående i sin närhet ska få syn på annonserna.
Går jag till mitt eget hushåll funderar jag nog mest på vad morötterna och seranoskinkan ska ha för kommersiellt utbyte av att trängas där i kylskåpet med en mjölkförpackning med adidastryck...
Årets chock?
Tidningen QX har just berättat vilka som är nominerade till årets gaygala.
Böglobbyn är nominerad i två klasser. Årets TV-program och årets chock.
Den riktiga chocken är att det inte är förrän nu när P3 Homo läggs ner som programmet för första gången är nominerat i någon klass på Gaygalan. Det har ändå funnits i fem år. Som sagt, det är inte förrän din död du blir poppis i gaytown.
Fromm som Peder Lamm...not.
Peder Lamm är arg för att vi i Böglobbyn analyserade hans röst i programmet. Han kände sig utpekad som bög och kontrade med att fråga vad Olle Palmlöf skulle tycka om han kallade honom pedofil, nekrofil eller vilja ha sex med getter.
Det är alltid kul att följa eftersnacket på artiklarna på webben. Resumé hade 60 inlägg om artikeln och med copywriters som respondenter blir man sällan besviken. Här är mitt favvocitat, i sann Göteborgsanda.
"Varför började Peder prata om getter? Får man det som Lamm?"
Barnbidrag
Prischock när vi letade julklapp till lille T. Nog för att han har blivit stor, men inte tillräckligt för att betala sina märkeskläder själv. Tills dess får denna lilla armyjacka i 101centilång för nära 3 000 pix hänga kvar i butiken.
Gudsonen får nöja sig med min mammas stickade tröja, och ett pussel för 40 spänn. Jag tror han är nöjd ändå. Men det är inte utan att man undrar om föräldrar som köper kläder som ovan, ska vara berättigade barnbidrag?
Aldrig mer CSN
Den här månaden är min sista då jag betalar av mitt studielån. Sedan är jag fri!
Centrala studiestödsnämnde fick för något år sedan en utmärkelse för att den utvecklat sin användarvänlighet enormt.
Men CSN måste jobba på sina slutbesked. Titta på bilden ovanför. Det här är vad man får i brevlådan efter alla inbetalningar. Inget gratulationskort, inga ballonger, inte ens ett grattis att man ens lyckat betala av sin studieskuld över huvud taget. Istället det intetsägande brevet som man kan se ovanför. Jag är besviken!
CSN har fortfarande mycket att lära. Eller så måste jag lära om att inte förvänta mig för mycket av livets verkliga högpunkter, som födelsedagar och då man betalat av sin studieskuld.
Starstruck
Taylor Mac är nån slags punk/queer/satir/drag/preformanceartist som gästade Stockholm idag.
På förmiddagen var han förbi på jobbet och blev interjvuad av Annika Lantz. Jag stod i kontrollrummet och lät mig hänföras av den lille spenslige killen med rakat huvud och en fantastisk verbal svada. Och som han spelade ukelele sedan...
Showen The be(a)st of Taylor Mac gjorde mig inte besviken. Ångrar bara att jag blev så blyg inför hans existens att jag inte vågade byta ett ord med honom. Men så är jag ju rätt kass på engelska också...
Nya äventyr.
Så gick flyttlasset tillbaka till Stockholm. Kl 04.30 i lördags morse vaknade jag självmant av min iver att komma hem.
I morse, efter första natten i huvudstan, var det en härlig upplevelse att inse att hädanefter är det i den här sängen jag ska sova, och det är i det här rummet jag ska vakna. Till på köpet gnistrade solen lågt på Åsögatans industritegelfasader från förra sekelskiftet. Jag är äntligen hemma igen.
Efter en höst som "veckosingel" var det nästan förlösande att bara glida in i rutinerna som fanns innan flytten till Göteborg. Söndagsfrukosten med gemensam planering av nästa veckas mat. Storhandling på ICA. Åh, jag älskar butiksscannrar, nästan lika mycket som jag älskar att slippa packa upp livsmedel på något rullband.
I morgon, kl 9.00, är jag tillbaka i radiohuset. Hos La Lantz. Fortsättning följer...
Dålig bög - Bra bög.
I måndags såg 320 000 personer Böglobbyn vilket är 20 000 fler än förra programmet. Bra siffror med andra ord för ett så smalt program. Långt ifrån premiärprogrammets 420 000 i och för sig, men den siffran är nog oslagbar för många dylika produktioner. En vändning i snacket kring serien har märkts de senaste veckorna också.
En axplock:
Det är dags att erkänna: Jag älskar Böglobbyn.
Äntligen glimrade det till i Böglobbyn
Böglobbyn är bättre än bra
Och så min favorit, "Jag är nog bögen man såg vid ICA i Övertorneå", en liten kommentar till mitt reportage om den kommun som är sämst ur hbt-perspektiv enligt RFSL. I reportaget berättade en ung kille att han för några år sen sett två bögar hålla handen på den lokala mataffären, det var senaste tecknet på att det fanns homosexuella i byn.
Ingen blir profet i egen stad, allra minst i Gaytown, som en av sveriges meste kultur-, medie- och homojournalister sa till mig när det stormade som mest om programmet. Böglobbyn är inget undantag. Homogen i ZTV sågades jämte fotknölarna för tio år sedan och QX dras ständigt med kommentarerna om att tidningen står för lättmjölksjornalistik. Till och med queercreddiga ZON (rip), som jag var med och skrev för, höjdes inte till skyarna förrän den lades ner.
Under det här tv-projektet har jag blivit smärtsamt medveten om kampen som många bögar verkar kämpa. Kampen mellan att antingen visa att man är "som alla andra" eller kampen att få vara unik och kunna stå för det.
Redaktionens hållning "we are here, we are queer, get used to it" har provocerat många. Så väl "liberala" krönikörer, som många inom någon slags HBT-värld. För vi har gjort saker på "fel" sätt. Vi visar fjolliga bögar, vi tillåter oss tramsa, vi tillåter oss visa snusket och förslagenheten, vi tillåter oss att vara självkritiska mot hbt-världen. We give gay people a bad name.
Ett tydligt exempel var när vi pratade med ordförande i RFSL.-ungdom och hon på fullt allvar tyckte att det hade blivit bättre om RFSL hade gjort programmet. Häpp! Jag kan mycket väl tänka mig att socialdemokraterna också skulle tycka det hade varit bättre om partiet skött SVT:s valbevakning. Visst vi som jobbar med programmet är bögar, men i första hand jouralister. Vi ska skildra och granska. Inte ge "en bra bild" av bögar, vad nu det skulle betyda.
I dagarna har de första konkreta stegen tagits för en fortsättning på Böglobbyn. Kul!
Men jag kommer inte vara med i den produktionen, av förklarliga skäl. Det har nämligen med könet att göra...
En axplock:
Det är dags att erkänna: Jag älskar Böglobbyn.
Äntligen glimrade det till i Böglobbyn
Böglobbyn är bättre än bra
Och så min favorit, "Jag är nog bögen man såg vid ICA i Övertorneå", en liten kommentar till mitt reportage om den kommun som är sämst ur hbt-perspektiv enligt RFSL. I reportaget berättade en ung kille att han för några år sen sett två bögar hålla handen på den lokala mataffären, det var senaste tecknet på att det fanns homosexuella i byn.
Ingen blir profet i egen stad, allra minst i Gaytown, som en av sveriges meste kultur-, medie- och homojournalister sa till mig när det stormade som mest om programmet. Böglobbyn är inget undantag. Homogen i ZTV sågades jämte fotknölarna för tio år sedan och QX dras ständigt med kommentarerna om att tidningen står för lättmjölksjornalistik. Till och med queercreddiga ZON (rip), som jag var med och skrev för, höjdes inte till skyarna förrän den lades ner.
Under det här tv-projektet har jag blivit smärtsamt medveten om kampen som många bögar verkar kämpa. Kampen mellan att antingen visa att man är "som alla andra" eller kampen att få vara unik och kunna stå för det.
Redaktionens hållning "we are here, we are queer, get used to it" har provocerat många. Så väl "liberala" krönikörer, som många inom någon slags HBT-värld. För vi har gjort saker på "fel" sätt. Vi visar fjolliga bögar, vi tillåter oss tramsa, vi tillåter oss visa snusket och förslagenheten, vi tillåter oss att vara självkritiska mot hbt-världen. We give gay people a bad name.
Ett tydligt exempel var när vi pratade med ordförande i RFSL.-ungdom och hon på fullt allvar tyckte att det hade blivit bättre om RFSL hade gjort programmet. Häpp! Jag kan mycket väl tänka mig att socialdemokraterna också skulle tycka det hade varit bättre om partiet skött SVT:s valbevakning. Visst vi som jobbar med programmet är bögar, men i första hand jouralister. Vi ska skildra och granska. Inte ge "en bra bild" av bögar, vad nu det skulle betyda.
I dagarna har de första konkreta stegen tagits för en fortsättning på Böglobbyn. Kul!
Men jag kommer inte vara med i den produktionen, av förklarliga skäl. Det har nämligen med könet att göra...
Farao is da man
Så har redaktionen fått den vitamininjektion, botoxspruta, vad ni vill, vi behövde efter Sverkers avhopp. Farao Groth bara ägde på castingen (förlåt ni andra som var aktuella, men ni har ju blivit kompenserade på annat sätt).
Premiären igår satt som en smäck, även om materialet faktiskt var från vår provfilmning och egentligen inte tänkt att användas, men när vi kollade på det i efterhand insåg vi att vi MÅSTE ta med detta. Särskilt eftersom Olle Palmlöf aldrig sett så kåtögd ut i tv - någonsin.
Jag har haft fullt upp den här veckan att coacha Farao och redigera inslaget med Arne Weise (ni måste kolla nästa måndag) så jag såg inte veckans avsintt av Böglobbyn förrän det sändes i TV. Det handlade mest om Karl Andersson som ger ut Destryoer från Prag. En publikation som högaktar den unge, unge pojken. Karl är en person som fördömts av RFSL och Stockholm pride, och den bög som vissa säger ger homosexuella dåligt rykte. Se programmet på webben.
Den mest oväntade reaktionen på programmet fick jag under den sena kvällen, när en person på qx undrade var man kunde få tag på tidningen.... ops.