Igenkännelsens Pride på Stadsteatern
När man lyckas pricka in en pjäs med homotema ligger ofta identifikationen nära.
Under Pride var det premiär för Pride, pjäsen alltså, på Stadsteatern. Skriven av grek/amerikanen Alexi Kaye Campbell och utmärkt regisserad av Gerard Hoberstorfer. Albin Flinkas gör en av de ledande rollerna.
Pjäsen utspelar sig 1960 och i nutid, och de homopolitiska landvinningarna blir tydliga när man hoppar mellan årtiondena. Men det som skaver, på ett bra sätt i pjäsen, är balansgången mellan att vara accepterad/"normal" eller att bejaka det udda i bögkulturen.
Är tvåsamheten eftersträvansvärd eller finns det ett egenvärde i det anonyma parkraggandet, bara för att det något som nästan är förbehållet män som har sex med män?
Jag såg pjäsen med en singelkompis. Jag är nyligen gift. Vi kände båda igen oss i böglivets relationsdilemman.
Gå och se medan tid är!
Måste också plussa Ulla Kassius scenografi. Den är densamma oavsett det är 60-tal eller nutid, bortsett från en platt-tv med flimrande Hollywoodfruar som får signalera 2010. Jag kände direkt att jag ville återskapa miljön hemma i vårt HSB-hus från 1966. Foto: Petra Hellberg.
Kommentarer
Trackback