Så gör djuren!
Lyssna!
Igenkännelsens Pride på Stadsteatern
När man lyckas pricka in en pjäs med homotema ligger ofta identifikationen nära.
Under Pride var det premiär för Pride, pjäsen alltså, på Stadsteatern. Skriven av grek/amerikanen Alexi Kaye Campbell och utmärkt regisserad av Gerard Hoberstorfer. Albin Flinkas gör en av de ledande rollerna.
Pjäsen utspelar sig 1960 och i nutid, och de homopolitiska landvinningarna blir tydliga när man hoppar mellan årtiondena. Men det som skaver, på ett bra sätt i pjäsen, är balansgången mellan att vara accepterad/"normal" eller att bejaka det udda i bögkulturen.
Är tvåsamheten eftersträvansvärd eller finns det ett egenvärde i det anonyma parkraggandet, bara för att det något som nästan är förbehållet män som har sex med män?
Jag såg pjäsen med en singelkompis. Jag är nyligen gift. Vi kände båda igen oss i böglivets relationsdilemman.
Gå och se medan tid är!
Måste också plussa Ulla Kassius scenografi. Den är densamma oavsett det är 60-tal eller nutid, bortsett från en platt-tv med flimrande Hollywoodfruar som får signalera 2010. Jag kände direkt att jag ville återskapa miljön hemma i vårt HSB-hus från 1966. Foto: Petra Hellberg.
Försök att spela oberörd.
Så var samarbetet slut mellan SVT och SR för den här gången. Jag åtbördade tv-kvinnan i en kundvagn som jag drog genom kulverten som leder från radiohuset till tv-huset. Hon verkade knäckt.
Vad ska bliva rent?
Ingen smuts i garderoben, inte ens en lortig man i byrån!
Ljuva ålderdom
För alla oss som gråter när vi får det orangea kuvertet så är det ändå en tröst att vi inte behöver lägga ut en förmögenhet på videoklubbsbesök. Kvartersbion erbjuder rabatt för seniorer! Jag minns att när jag var nyinflyttad till Stockholm så fanns det en ungdomsrabatt på Basement Video - alla under 25 kom in gratis fredag och lördag. Med tanke på studentskrapan bredvid borde videoklubben kanske införa det igen, eller så behövs det helt enkelt inte...
I'm framed!
Intervjuade Kwok-Hei Mak som tecknat den nya serien Keigo för Svenska Dagbladet. Lite självbiografiskt Rocky över den men med en bikille (Keigo) i mangastil i stället. En bonus var hans illustration till qx.se av oss när vi pratade.
LP vs CD
Idag var Roger åter på jobbet efter Australienäventyret. Han berättade om konsformen där människor tar bilder med LP-omslag för ansiktet. Eftersom vi rensat ut alla vinylskivor på radion finns det bara CD kvar och då får man jobba med perspektiven. Frågan är hur vi ska göra med MP3-filerna...
Lars-Ánte Kuhmunen på omslaget. Roger bakom.
Detox?
När jag vaknade idag badade hela lägenheten i sol. Jättehärligt, men det blir väldigt tydligt att dunkel gynnar en stökig lägenhet med tillhörande boende personer. Därför har jag gjort ett åtgärdsprogram.
Beställ fönsterputs.
Beställ rengöring av datortangentbord.
Lämna in kostymerna på kemtvätt.
Lägg in dig själv på detox?
Palestinier och Pälsskor
Nej, det stora snackisen i Vasastan/Östermalm är inte de fallande bostadsrättspriserna. Det är kriget i Gaza. Jag blev faktiskt lite positivt överraskad när jag hörde bordsgranne, efter bordsgranne på Cafe Nero förklara hur kriget uppkommit och varför det hela är så svårt att lösa. Som journalist känner jag alltid att jag borde ha bättre koll på allt, och att förklara israel/palestinakonflikten är i mina ögon en 10 000-kronors fråga... om det nu var SÅ enkelt. Tydligt är i alla fall att det engagerar folk , och det är gott nog.
Qx-frilansaren Lars var den som tog mig ut på lunch i annan stadsdel. Det är nyttigt att vidga sina vyer även om det handlar om att förflytta sig någon kilometer, men det kan räcka ibland. I Vasastan är folk mer preppy än på söder, och papporna som helglunchar med sina killkompisarna är bäbisarna till trots riktiga DILF-isar... (slå upp det i lämplig ordlista!) Tur att jag inte var ensam från söder där. I kategorin söderfarsor så mötet jag Jonas Gardell med sällskap, och jag fick tillfälle att credda honom för hans radioprogram "Vinter i P1". Lyssna i efterhand här så får du höra om skämslåtar och varför stripphoror har sitt berättigande i tillvaron.
Det finns en sparsmakad blogg vid namn Svenska tamfågelföreningen. Den handlar om allt annat än tamfåglar men utgör verkligen en del av mitt livs nödtorft. Kul ändå att upphovsmannen ändå ÖVERVÄGDE att köpa ett faberge-ägg för halva priset idag, trots att minimalism är ett av hans ledord, i alla fall inredningsmässigt.
Provrum ca 20 kvm med divan, zebramatta och glödtrådsbelysning.
Om någon utländsk besökare frågar vilket varuhus man ska besöka kommer jag i fortsättningen varken säga Åhlens eller NK. Pub håller på att genomgå en metamorfos, och med provrum större än NK:s ljusgård kan inget bli fel. Dessutom hittade jag ett par fabulösa stövlar i päls till halva priset där. Det känns lite som om jag satte foten i en bäver! Snyggt som fan.
Som du är klädd blir du hädd. Word! (foto på installation i PUB:s trapphus)
Qx-frilansaren Lars var den som tog mig ut på lunch i annan stadsdel. Det är nyttigt att vidga sina vyer även om det handlar om att förflytta sig någon kilometer, men det kan räcka ibland. I Vasastan är folk mer preppy än på söder, och papporna som helglunchar med sina killkompisarna är bäbisarna till trots riktiga DILF-isar... (slå upp det i lämplig ordlista!) Tur att jag inte var ensam från söder där. I kategorin söderfarsor så mötet jag Jonas Gardell med sällskap, och jag fick tillfälle att credda honom för hans radioprogram "Vinter i P1". Lyssna i efterhand här så får du höra om skämslåtar och varför stripphoror har sitt berättigande i tillvaron.
Det finns en sparsmakad blogg vid namn Svenska tamfågelföreningen. Den handlar om allt annat än tamfåglar men utgör verkligen en del av mitt livs nödtorft. Kul ändå att upphovsmannen ändå ÖVERVÄGDE att köpa ett faberge-ägg för halva priset idag, trots att minimalism är ett av hans ledord, i alla fall inredningsmässigt.
Provrum ca 20 kvm med divan, zebramatta och glödtrådsbelysning.
Om någon utländsk besökare frågar vilket varuhus man ska besöka kommer jag i fortsättningen varken säga Åhlens eller NK. Pub håller på att genomgå en metamorfos, och med provrum större än NK:s ljusgård kan inget bli fel. Dessutom hittade jag ett par fabulösa stövlar i päls till halva priset där. Det känns lite som om jag satte foten i en bäver! Snyggt som fan.
Som du är klädd blir du hädd. Word! (foto på installation i PUB:s trapphus)
Brunchtime!
Aktualitetsshowen Bruchrapporten i P3 är tillbaka! I somras var programmet mitt mesta måste att lyssna på och det är kul att showen är tillbaka i ordinarie tablå, tråkigt bara att den går en dag i veckan.
Henrik Torehammar är den som axlar manteln som Annika Lantz lämnade kvar i P3-studion när hon klättrade vidare på kanalstegen.
Måndagar 11.03 - 13.00.
En natt med hivmännen.
Jag blev uppe hela natten igen - läsandes reportageboken Det sjuka av Anna Maria Sörberg.
Anna Maria Sörberg Foto: Bitte Andersson.
Vi jobbade ihop med queertidningen Zon i början av 2000-talet där Anna Maria var chefredaktör. När jag ibland tar fram ett gammalt exemplar slås jag fortfarande av hur bra tidningen är, och nu i backspegeln fattar jag att den var pionjär. Sedan dess har Anna Maria Sörberg varit chefredaktör för Kom ut, fått det europiska priset "Journalist Award 2007" för sina reportage i Re:Public Service om hur hiv-positiva med utländsk bakgrund behandlas.
I mitten av den här månaden kommer Anna Maria Sörberg ut med sin reportagebok om hur hivsmittade behandlas idag. I den har hon intervjuat en del av de "hivmän" och "hivkvinnor" som vi kunnat läsa om i tidngar. De som haft rollerna som illvilliga smittspridare i mediedramaturgin. Men det är inte så enkelt, naturligtvis. Boken beskriver hur Sverige inför en unik smittskyddslagstiftning som så här i efterhand visat sig vara effektiv, men som också har kostat på ett annat plan i form av en stigmatisering av de som bär på hiv-viruset.
Den 15:e januari släpps Det sjuka. Håll koll!
Dragon gate - porten till välstånd?
Idag var det årsmöte i aktiesparklubben Imperiet. Föreningen startades av oss kaxiga gymnasieekonomer från Hammarskolan i Sandviken i tron om att vi skulle bli rika. Årets utfall på börsen känner väl alla till, men jag kan tyvärr inte säga att vi lyckats med avkastningen särskilt bra de andra åren heller. Ett år var vi så förtvivlade att vi köpte trisslotter (ca 50 stycke om jag minns rätt) för en stor del av det insamlade kapitalet. Jag kommer inte ihåg utfallet men det var varken sämre eller bättre än om vi låtit en apa gjort placeringarna.
På väg upp till Sandviken passerade vi Dragon Gate, ett av de mest spektakulära byggena efter E4:an sedan Gävle Bro byggdes. Från början var Dragon Gate ett motell från 80-talet i sann postmodern stil. Plåt och pastell, liksom. Sedan kom en rik kinesisk affärsman på att anläggningen låg perfekt till om man ville ha inkomster - i alla fall om man tolkar kinesiska currykryss. Numera står det en kinesisk borg på tallheden bredvid motorvägen och man kan köpa kinesisk buffé för 99 kronor där. Äter gör man i magen på en gigantisk drake som är omgiven av vatten. Vi nöjde oss med en kopp kaffe och en delikatoboll som tydligen också är en kinesisk delikatess.
Vi såg inte så mycket av det kommersiella välståndet på platsen, men byggnaden med shoppingdraken var inte riktigt färdig än. Det kanske är här som nästa aktiesparklubbsmöte borde förläggas för att få vändning på finanserna. Efter detta bankkrisår är till och med jag mer benägen att tro mer på currykryss än börsmäklare.
Börsdrake i blått och finanshaj i svart.
Draken simmar i en damm inomhus, och det finns till och med räddningsbåtar.
Det kinesiska höghuset byggdes med hjälp av ställningar i bambu, något som länsstyrelsen inte var så förtjusta i...
På väg upp till Sandviken passerade vi Dragon Gate, ett av de mest spektakulära byggena efter E4:an sedan Gävle Bro byggdes. Från början var Dragon Gate ett motell från 80-talet i sann postmodern stil. Plåt och pastell, liksom. Sedan kom en rik kinesisk affärsman på att anläggningen låg perfekt till om man ville ha inkomster - i alla fall om man tolkar kinesiska currykryss. Numera står det en kinesisk borg på tallheden bredvid motorvägen och man kan köpa kinesisk buffé för 99 kronor där. Äter gör man i magen på en gigantisk drake som är omgiven av vatten. Vi nöjde oss med en kopp kaffe och en delikatoboll som tydligen också är en kinesisk delikatess.
Vi såg inte så mycket av det kommersiella välståndet på platsen, men byggnaden med shoppingdraken var inte riktigt färdig än. Det kanske är här som nästa aktiesparklubbsmöte borde förläggas för att få vändning på finanserna. Efter detta bankkrisår är till och med jag mer benägen att tro mer på currykryss än börsmäklare.
Börsdrake i blått och finanshaj i svart.
Draken simmar i en damm inomhus, och det finns till och med räddningsbåtar.
Det kinesiska höghuset byggdes med hjälp av ställningar i bambu, något som länsstyrelsen inte var så förtjusta i...
Sexreklam på facebook?
I dagarna gör mammorna uppror mot Facebook som förbjuder amningsbilder på sajten. Men i ljuset av sin egen policy kanske man som community borde städa framför egen dörr först. Eller åtminstone se till att annonserna är rättstavade... men å andra sidan. Jag har hört att hudkräm med sperma ska vara bra för hyn.
Skynda kolla...
Jonas Hellman-Driessen och Jessica Zandén i Allt om min mamma. Foto: Petra Hellberg.
Jag fick biljetter till Allt om min mamma i julklapp, och med endast sju föreställningar kvar av perioden säger jag:
-Gå och se, genast!
Jessica Zandén är lysande som primadonnaflata och pjäsen känns självständig i sitt uttryck i förhållande till Almodóvars film. Det enda negativa var att vi valt en matinéföreställning, vilket är mumma för äldre teaterbesökare. Pjäsens mustighet passade dock inte riktigt pensionärerna, som satt knäpptysta när det var komiskt grova och absurda scener.
Dessutom hade jag glömt pappersnäsdukarna... att jag aldrig lär mig, grinolle som jag är.
Giraff, giraff! Bästa nyårsgiraffen.
För tredje firade jag in nytt år tillsammans med nattvaritén Salong Giraff, och det kanske var den bästa nyårsshowen av dem alla. Jag minns den första föreställningen som jag besökte, och hur magiskt jag tyckte att det var. Orionteaterns råa känsla blandat med en publik bestående av bekanta ur stans kultur/medie/queer-pool gav rätta känslan för tre år sedan. Baginboxvin i plastglas och opreppy på ett befriande sätt en natt som alltid lett till fest-angst annars.
I år var förutsättningarna lite annorlunda när Giraffen på grund av publiktrycket flyttat till Folkoperan. Operaschenen och den lånade scenografin smickrade föreställningen, och Robert Fux var i sin konfrencierroll bättre än jag någonsin sett honom. Träffande, elak och älskvärd.
Robert Fux är en stor del av behållningen, men utan bra akter blir det ju inget. Kvällens uppställ var fabulöst. Förutom Operaimpovisatörerna som medverkat hos oss I Lantz I P4 och Nordegren i P1, så uppträdde Nils Harning från Stiernfall och Beata Harryson. Kvällens akrobatikchock stod systrarna Haglund för - två lyckade rehabs från "Du är vad du äter" som Fux kallade dem. Avner sjöng bitterljuvt med tårar i ögonen och den lille hunkens blogg hittar du här...
Avner - Den gula artisten
Gummisystrarna var redan färdiga inför beach 09. Dock valde de att ha långkalsongerna på under baddräkten.
